”Om bara tio år går månen in i en cykel som kommer att förstärka de stigande havsnivåerna – och orsaka en ’dramatisk’ ökning av översvämningar i USA:s kustområden. Det varnar NASA för i en ny rapport… […] Enligt astronomiforskaren Eric Stempels vid Uppsala universitet handlar det om en långsam ’gungning’ i månens bana, som ändrar sig under en drygt 18-årig cykel.”

Man behöver nog inte vara klimatförnekare för att tycka denna notis är lite fascinerande ändå.

Apropå klimatet… I ett nyandligt sammanhang för många år sen var jag med på visning av en dokumentärfilm som argumenterade för att de förändringar i vädret som vi såg – och som var att vänta – inte berodde på oss människor, som experterna hävdade, men var effekten av enorma cykliska fenomen hos själva Vintergatan.

Ja, vad vet man. Mina meteorologiska, klimatologiska?, kunskaper är små. (Men tror inte de andra i publiken vid tillfället var några baddare på det heller). Känslan efter visningen, förutom att det alltid är svindlande att bli påmind om universums storhet, så klart!, var att förtjusningen mer hade med nåt slags auktoritetstrots, avund?, att göra.

En utmaning är väl att klara av att ha flera tankar i skallen samtidigt, tänker jag.