Slutord
Den här studien har i en delvis freudiansk anda försökt att belysa och problematisera det nyandliga tankesystemet. Detta tankesystem framstår näranog som psykoanalysens negativ. Wikström (1998) skriver om nutidsmänniskan att denne har att hantera samhällsförvandlingarna och mångfalden med ett alltmer poröst eller fragmenterat jag. Flax (1990) polemiserar emot dem som utifrån postmodernistiska idéer ifrågasätter att människan behöver eller ens äger ett ”själv” och skriver:
I work with people suffering from ”borderline syndrome”. In this illness the self is in painful and disabling fragments… Those who celebrate or call for a ”decentered” self seem self-deceptively naive and unaware of the basic cohesion within themselves that makes the fragmentation of experiences something other than a terrifying slide into psychosis. These writers seem to confirm the very claims of those they have contempt for, that a sense of continuity or ”going on being” is so much a part of the core self that it becomes a taken-for-granted background. Persons who have a core self find the experiences of those who lack or have lacked it almost unimaginable (Flax, 1990, s. 219).
Det går inte att göra sig kvitt känslan av att när Freud (1927/2008) för snart hundra år sedan presenterade sin kritik av religionen så gjorde han detta utifrån en annan tid och en annan psykisk verklighet än vad vi har att leva i. Med sin förankring i en levande judisk kultur och med upplysningens vind i ryggen kunde han argumentera emot folks religiositet med en kraft som grundande sig i att han själv alltjämt ägde det slags sammanhang som nutidsmänniskan har berövats.
Kanske kan man se det utbredda intresset för sådant som reinkarnation och andekontakter som ett försök till ett slags självmedicinering eller som kosttillskott för ett upplevt eller hotande bristtillstånd. Något som då förmodligen kan vara såväl problematiskt, som harmlöst eller rentav adaptivt.
Vidare är det min personliga uppfattning, även om dennes slutsatser var banbrytande och alltjämt är träffande för andlighet som blir problematisk, att Freud gick utanför sitt kompetensområde när han analyserade människans religiositet. Likheter med barnets upplevelsevärld förefaller ha varit tillräckligt för att han skulle vilja sätta ett likhetstecken mellan de två. Man kunde istället nöja sig med att konstatera att det i vissa fall finns en besynnerlig överensstämmelse.