Flera oberoende undersökningar på senare år har kunnat visa att svensken hyser en mängd föreställningar om tillvaron som vetenskapen inte kan belägga. Acceptansen eller intresset för sådant som reinkarnation, varsel, astrologi, telepati och kommunikation med avlidna anhöriga är stor (Boström, 2008, 16 juli; Centrum för Samtidsanalys, 2009, februari; Sjödin, 2002). Resultaten är likartade i andra västländer, som USA (Harris Interactive, 2013, december) och Storbritannien (Ipsos MORI, 2012).

Medan flera av de föreställningar och fenomenen som adresseras i dessa undersökningar överlappar med vad som brukar kallas vidskepelse och torde ha kunnat samexistera med den länge dominerande religionen så är till exempel reinkarnation en jämförelsevis exotisk föreställning i en kristen kulturkrets. I de undersökningar som nämns ovan får tanken att individen ska återfödas i en ny fysisk kropp stöd av cirka var fjärde tillfrågad. Hammer (2004) skriver att ”[p]å bara fyrtio år har reinkarnation gått från att vara en uppfattning spridd bland medlemmarna i några teosofiska och ockultistiska kretsar till att bli en av vår tids mest allmänt omfattade religiösa föreställningar” (s. 203).
Det är förmodligen möjligt att bejaka påståendena i dessa undersökningar med olika grad av allvar, övertygelse eller infärgning. För några utgör sådana tankar delar av en mer eller mindre sammanhängande livsfilosofi, som de identifierar sig med och är beredda att argumentera för, medan de för andra inte har samma centrala betydelse. Geels och Wikström (2006) föreslår en uppdelning i kunder, sökare och kärntrupp, där de senare i högre grad omfattar vissa föreställningar som en genomtänkt världsåskådning. När reinkarnationstanken och liknande är delar av ett sammanhängande tankesystem tangerar det vad som brukar kallas new age och delar av den så kallade nyandligheten (Frisk, 1998). Hur detta område bör avgränsas eller benämnas råder det delade meningar om. Frisk (2007b) föreslår att forskarna börjar om från grunden och med statistiska medel kommer fram till lämpliga kategorier.

I föreliggande studie används ”nyandlighet”, ”den nya andligheten”, ”new age”, med flera benämningar, synonymt. Vad som avses är en i stort sett oorganiserad andlighet med en individualistisk, progressiv syn på reinkarnation och karma, liksom med en föreställning om att människan steg för steg utvecklas mot emotionell och kognitiv fullkomning.