ASI. Steget från nivå 4 till nivå 5 uppfattar jag mest som en sista attack mot toppen, för att använda en metafor. Förmågan finns där redan i princip, det mesta jobbet är redan gjort, men man behöver dels vila ett tag, dels är det naturligt att vilja njuta frukterna av sitt arbete. Denna nya förmåga till paradoxalitet, som är ett slags mästerskapsnivå. En förutsättning för att ett påslag av ”boldness” ska leda till något gott, på den här nivån, och representera ”äkta” nivå 5, är att det psykiska livet blivit så rent att även när man tar ställning för något, och väljer något, så omges detta i medvetandet av ”procentuellt” mer förundran än säkerhet. Det man vet, även då det handlar om de största ting, balanseras alltså av förundran. Det är detta som saknas på lägre nivåer (2-3). Och man står bara till svars inför sig själv. Man vet själv vilka gränserna för ”osanning” är och man undviker dem. Man håller sitt instrument skarpt, sitt sinne klart, sitt hjärta rymligt.
Nivå 5 finns av två typer. Till det yttre och betraktat från en lägre nivå kan dessa typer tyckas vara mycket olika. Men allt beror på vad man tittar efter. Den ena typen inbegriper självsyn, grader av ”upplysning”. Den ”boldness” man kan tillåta sig här är inte annorlunda än den andra typen, den tar sig bara uttryck på olika områden. Den anda typen saknar självsyn. Men kan laborera med andras erfarenheter, eller hypotetiska sanningar, i så subtila former, att skillnaden i praktiken inte blir så stor. Ett slags hjärtats renhet har de gemensamt. Och för individer på denna nivå är kvaliteten på ”kärlet” själva grundkriteriet, inte vad det fylles med.
 
Personer med kosmiska ”glimtar”, enligt MK-terminologi, kan de sägas höra till nivå 5. Det tror jag. Men när minnet av detta större bleknar, så kommer de eventuellt gå tillbaka. Till nivå 4-3? Kanske i typen under…. (minns inte hur ASI ser ut).
 
Den ”second boldness” som jag placerar vid nivå 4-5, hur kan denna yttra sig? Inte bara att vara tvärsäker. På vilket sätt är man tvärsäker här? T ex att utgå från att den eller den auktoriteten ”sett sanningen”? Olika motiv bakom. Ett motiv kan vara att man behöver tryggheten från att ha hittat rätt. Ett mer modest behov kan vara att man behöver ”en baseline” helt enkelt för att lyfta sitt tänkande och kännande till högre nivåer än vad som annars är möjligt? Och att något sådant blivit möjligt på denna nivå. Vid en viss tidpunkt måste man ”våga språnget”. Man har då lärt läxan grundligt på lägre nivåer, som inbegriper att kunna hålla balansen i sig själv, att sätta sanningen i alla dess aspekter först, att inte pådyvla någon annan sina uppfattningar etc. Och man har njutit av denna balans en tid (4). Nu vill man ta nästa steg. Detta kommer att inbegripa handlingar eller ställningstaganden som på lägre nivåer måste ha sitt ursprung i – eller raskt kommer att annekteras av – ”egot” (2-3) eller på ett nära nog fobiskt sätt repelleras eller undvikas (4), men här kan individen göra sådant utan fara. (ö69)